Framtiden vÀntar pÄ svar
mÄndag, 21. september 2009
Inom kort offentliggörs regeringens Kulturproposition baserad pÄ de tankar som Kulturutredningen presenterade i vÄras. Inget tyder pÄ att innehÄllet kommer att bli nÄgon större överraskning eller innebÀra en förstÀrkning av kulturpolitikens uppdrag. Men med en vitalare kulturpolitik skulle kulturen kunna spela en mycket större och viktigare samhÀllsroll i Sverige i framtiden.
Kulturlivets publik vÀxer, dess folkrörelser och kulturorganisationer expanderar. Allt fler mÀnniskor gör erfarenheten att materiell konsumtion inte rÀcker, att den lÀmnar efter sig ett inre tomrum. Vi behöver ocksÄ nÄgonting annat, som materiell vÀlfÀrd inte alltid kan ge. Denna utveckling öppnar för nya sÀtt att se pÄ konstens och kulturpolitikens roll i vÄrt samhÀlle.
I Unescos rapport ”VĂ„r skapande mĂ„ngfald” frĂ„n 1995 stĂ„r: ”Om man, som kommissionen, anser kulturen som grunden för all utveckling mĂ„ste kulturpolitikens uppdrag breddas avsevĂ€rt och omfatta frĂ„gor som krig och fred, om demokratins förutsĂ€ttningar och jĂ€mstĂ€lldhet mellan mĂ€n och kvinnor. Grundprincipen för all kulturpolitik bör vara att odla respekt för alla kulturer som tolererar andra. Respekt Ă€r nĂ„got mer Ă€n tolerans, eftersom det förutsĂ€tter en positiv instĂ€llning till andra mĂ€nniskor och deras kulturer. Kulturella rĂ€ttigheter anses numera tillhöra de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna.”
Vad Unescorapporten vill poĂ€ngtera Ă€r det konstnĂ€rliga och demokratiska samtalets vitala betydelse för samhĂ€llets utveckling. Det Ă€r nĂ„gonting helt annat Ă€n den tendens vi ser i Sverige idag, som gĂ„r ut pĂ„ att förvandla kulturpolitiken till nĂ€ringspolitik dĂ€r upplevelseindustrin blir ett instrument i jakten pĂ„ regional tillvĂ€xt. Det Ă€r vĂ€rt att minnas att i nĂ€ringspolitiken Ă€r det alltid de materiella â och inte de immateriella â vĂ€rdena som kommer i första rummet.
NĂ€r regeringen satsar (minst) 27 miljarder pĂ„ infrastruktur Ă€r det inte den immateriella infrastrukturen som prioriteras: Förbifart Stockholm kostar ca 1 miljon 285 tusen kronor per meter att bygga för 21000 meter. Att jĂ€mföra med t ex vĂ€lrenommerade Teater Tribunalen i Stockholm, vars drift kostar 1 meter motorvĂ€g per Ă„r. ĂndĂ„ heter det alltid att kulturen Ă€r dyr. Regeringens nya satsning, 25 miljoner pĂ„ den sĂ„ kallade âKulturbrygganâ, Ă€r ju bra men blir i realiteten bara en bryggsnutt pĂ„ 20 meter/Ă„r. Synd att pengarna inte rĂ€ckte till en bro.
Precis som tĂ„g behöver rĂ€ls, bilar vĂ€gar och flygplan flygplatser sĂ„ behöver kulturlivet en fungerande infrastruktur. Vi Ă€r stolta över det svenska musikundret â men utan studieförbundens replokaler och cirklar, amatörkörer och orkestrar eller kulturskolornas inbjudan till musicerande hade vi inte tillhört musiklivets vĂ€rldselit. Det handlar om att vĂ€rna folkbildning, samlingslokaler och amatörverksamhet. Verksamheter som verkar pĂ„ djupet, lĂ„ngt ifrĂ„n turistindustrins dagfjĂ€rilar och spektakulĂ€ra projekt som snabbt, men tillfĂ€lligt, sĂ€tter en ort pĂ„ kartan.
Statens insatser för utbildning av konstnÀrer Àr god. Men det mÄste finnas ett motsvarande ansvarstagande för att tillvarata den stora resurs de fÀrdigutbildade konstnÀrerna utgör för samhÀllet. Den offentliga konsten, har stÄtt och stÄr bokstavligen i centrum i vÄra gemensamma rum, tillgÀnglig för alla pÄ gator och torg, i bostadsomrÄden och i offentliga byggnader. Vem vÀrnar i dag tanken att en procent av kostnaden för nybyggnation skall anvÀndas för konstnÀrlig gestaltning? TillÀmpningen av ett vitaliserande enprocentmÄl vad gÀller konst i offentlig miljö skulle vara i linje med bÄde tanken att skapa förutsÀttningar för konstnÀrer att fullt ut kunna leva pÄ sitt arbete och öka allas tillgÀnglighet till konst.
Vi hoppas pĂ„ och förvĂ€ntar oss mer resurser till kulturen i skolan som till exempel genom den nuvarande satsningen âSkapande Skolaâ. Samtidigt vill vi peka pĂ„ riskerna med detta projekt ur demokratisk synvinkel. Genom kommunaliseringen av skolan och friskolereformen har kulturansvaret i praktiken lagts pĂ„ enskilda rektorer och lĂ€rare. TillgĂ„ngen till konst och kultur i skolan har dĂ€rmed blivit alltmer ojĂ€mlikt fördelad. Och det i en situation dĂ€r kreativitet samtidigt blir allt viktigare inom mĂ„nga samhĂ€llsomrĂ„den, och hela vĂ„r demokrati och vĂ„rt samhĂ€lles utveckling bygger pĂ„ att sĂ„ mĂ„nga röster som möjligt ges utrymme att tĂ€nka och formulera sig fritt.
Idag Àr möjligheten att fÄ möta professionell kultur i skolan och möjligheten till eget konstutövande genom exempelvis kommunala musik- och kulturskolor bÄde vÀldigt begrÀnsad och ojÀmlikt fördelad över landet. Det Àr en stor skillnad gentemot idrotten dÀr pengarna fördelas direkt via dess folkrörelser. Vi lever i ett segregerat samhÀlle, dÀr dagens politik dessvÀrre stÀrker motsÀttningar i samhÀllet istÀllet för att, i Unescos anda, motverka dem.
Vi fĂ„r aldrig â sĂ€rskilt inte nĂ€r bristen pĂ„ en demokratisk röst slĂ„r upp som brĂ€nder i storstĂ€dernas förorter â glömma bort att kulturens vara eller inte vara inte primĂ€rt Ă€r en finansieringsfrĂ„ga, utan en demokratifrĂ„ga.
Ett av kulturutredningens förslag som nu vĂ€ntas bli verklighet Ă€r den sĂ„ kallade âportföljmodellenâ, som innebĂ€r att man styr över det tidigare nationella ansvaret för kulturen pĂ„ regionerna. Ăkat regionalt ansvar för kultur Ă€r vĂ€lkommet, men det finns ocksĂ„ stora risker. I Danmark har portföljmodellen fĂ„tt katastrofala följder för t ex teaterlivet, nĂ€r de statliga anslagen i regionaliseringens kölvatten minskat med en tredjedel. Resultatet av denna kulturpolitik Ă€r att krisen stĂ„r och bultar pĂ„ flera danska teatrars dörrar.
Kulturlivets eldsjÀlar Àr en förutsÀttning för ett levande kulturliv och mÄngfald i utbudet pÄ mÄnga platser i landet. De arrangerar utstÀllningar, teaterförestÀllningar och konserter med professionella konstnÀrer och artister. Ett sinnrikt samspel mellan statligt stöd till den ideella sektorn och kommunala bidrag Àr i riskzonen. Det gÄr snabbt att riva ned det som tagit generationer att bygga upp. NÀr vÀgbanor fÄr frostsprickor lagar man dem. Men vem tar ansvar för att den immateriella infrastrukturen inte förfaller?
Hyrorna för museer, konsthallar och teatrar gÄr upp i enlighet med inflationen och prisökningar. Varför Àr inte anslagen för konstnÀrlig verksamhet vÀrdesÀkrade pÄ samma sÀtt?
Kulturlivet och dess institutioner bör vara ett uttryck för vĂ„ra mĂ„ngfacetterade kulturella identiteter, vĂ„ra tankars andrum och vĂ„ra kĂ€nslors samtal. Ăkat utrymme för kommersiella intressen innebĂ€r att vi fĂ„r mer av det kulturella innehĂ„ll som Ă€r ekonomiskt lönsamt, vi fĂ„r ett utbud som till sin kvantitet kanske Ă€r större men med minskad mĂ„ngfald som följd.
Vi anser att ett fritt kulturliv och en kulturpolitik som vÀrnar mÄngfald, kvalitet och tillgÀnglighet Àr en förutsÀttning för en kommande positiv samhÀllsutveckling. Det Àr det vi vill lÀsa i kulturpropositionen. Nu Àr det upp till regering sÄvÀl som opposition att svara pÄ utmaningen.
Vi efterlyser ett nationellt ansvar för kulturpolitiken.
Medlemmar ur koalition för kulturdebatt
